Samtal och planer...

Den här våren har präglats av en blandning av självförvållat självplågeri, självvalt självhat, urartande, ångest och liknande excercerande i det tomma, svarta hål som jag med många andra bär i sitt hjärta. Men den har även präglats av ambitioner, glada stunder, skratt, självironiserande, goda samtal med vänner och familj samt insikter som jag aldrig förut haft.

Det är svårt att förändra sig själv, det finns många trösklar att forcera. Den första är att acceptera sig själv och kanske på något sätt förstå varför saker sker, varför mycket går åt helvete medan annat går alldeles strålande. Man måste acceptera en kluvenhet till sig själv och FRAMFÖRALLT inse att saker inte bara händer, det är en konsekvens av det DU gör och den DU är, inget annat. Först då kan DU förändra dig. Jag vill rikta ett tack till dem som ställt upp för mig och sett allvaret i situationen, som kommit med kloka ord och råd och som har lyssnat på vad jag har haft att säga.

Att förändra sig själv ja, lättare sagt än gjort, men jag tror att jag tagit flera goda steg på vägen. Med det sagt vill jag tillkännage planen med denna så kallade blogg. Jag kommer här att skriva ner mina bekännelser, mina episoder, mina tankar kring det, min skrikighet, mina ångestkval, min kärlek till livet, mina demoner, mitt eviga sökande efter evigheten. Detta ämnar jag göra i novellform, helt oförfalskat såsom jag upplevt det, kalla det en retrospektiv dagbok eller vad ni vill. Har redan ett kapitel på gång, det handlar om påskafton 2009 då jag berättade för min mor om mina alkoholvanor, min alkoholism. Slutligen kommer varje inlägg att avslutas med en passande låt, en låt som på ett eller annat sätt exemplifierar det liv jag lever samt kanske framförallt det som susade i hjärnan just då, när det begav sig. Välkommen till historien om mitt liv så gott jag kunde:

Steg ett: Frågan

Evighet! Sa jag och drack åter av vinet, det starka och söta. Människor irrar omkring utan mening och mål, förstår du. I dom….monumentala varuhusen stångas konsumenter….köpande en massa skit dom inte behöver. Dom skulle stjäla skiten istället, hajaru? Det vore inte direkt logiskt det heller….men vettigare. Och maktlösheten är enorm….godtyckligheten ännu större. Om det går. Bilar frontalkrockar i tvåhundra knutar….och ingen tycks förstå varför. Neonen blinkar till förföriskt. Oövervinnerlig ensamhet…det är vad vi alla är dömda till. Pang. Så är det. Just så. Planer görs upp…planer sätts i verket….och oförmågan….hörde du: oförmågan…kommer i dagern. Förvirrade främlingar….främlingar….exploderar…PANG!....med jämna mellanrum i dom….s-o-f-i-s-t-i-k-e-r-a-d-e lokalerna där p-r-i-n-c-i-p folket huserar….sugande sina musslor…och tummar…irrar från krog till krog. Från krog till krog. Krog till krog. Bara så….krog till krog. Plåten skramlar. I parkerna skålar….puberteten…fulla….höga….bort härifrån! Bort härifrån! Evighet….jag….är fortfarande i puberteten. Jag är jävligt….jag sa: Jävligt!...rädd för vad som ska hända. Ska jag hamna i rännstenen? Ska jag det? Va? Hur ska man kunna leva med denna….tysta….nakna….sanning? Svara mig evighet….innan jag går sönder.