Evighet! Sa jag och drack åter av vinet, det starka och söta. Människor irrar omkring utan mening och mål, förstår du. I dom….monumentala varuhusen stångas konsumenter….köpande en massa skit dom inte behöver. Dom skulle stjäla skiten istället, hajaru? Det vore inte direkt logiskt det heller….men vettigare. Och maktlösheten är enorm….godtyckligheten ännu större. Om det går. Bilar frontalkrockar i tvåhundra knutar….och ingen tycks förstå varför. Neonen blinkar till förföriskt. Oövervinnerlig ensamhet…det är vad vi alla är dömda till. Pang. Så är det. Just så. Planer görs upp…planer sätts i verket….och oförmågan….hörde du: oförmågan…kommer i dagern. Förvirrade främlingar….främlingar….exploderar…PANG!....med jämna mellanrum i dom….s-o-f-i-s-t-i-k-e-r-a-d-e lokalerna där p-r-i-n-c-i-p folket huserar….sugande sina musslor…och tummar…irrar från krog till krog. Från krog till krog. Krog till krog. Bara så….krog till krog. Plåten skramlar. I parkerna skålar….puberteten…fulla….höga….bort härifrån! Bort härifrån! Evighet….jag….är fortfarande i puberteten. Jag är jävligt….jag sa: Jävligt!...rädd för vad som ska hända. Ska jag hamna i rännstenen? Ska jag det? Va? Hur ska man kunna leva med denna….tysta….nakna….sanning? Svara mig evighet….innan jag går sönder.
